dag 8

ett ögonblick som ändrade allt...

finns mycket olika stunder att välja mellan men de har aldrig spelat så stor roll för mig som när jah fick veta att mamma och pappa skulle skilja sig. Det är ingen som vet hur det gick till så ni blir de första som får veta detta :)

Det var vinter kanske oktober/november tror jag och jag gick i 5:an, hur som helst så var jag i den perioden då jag var inne i design och jag gjorde klänningar och sånt till mina gamla barbie-dockor. av någon anledning så var jag tvungen att gå till nedervåningen och hämta en sax tror jag och innan jag fick gå upp igen så satt mamma och pappa i soffan och bad mig komma dit. Som 11åring blev jag lite orolig och trodde att jag gjort något fel och så, men då släpper de bomben att de ska skiljas. minns om inte jag sprang upp och grät eller om jag grät så la jag mig i deras knän eller hur det var. den biten är lite suddig, kanske inte så kontigt det är inte precis det man vill höra dagligen. Resten av dagen minns jag inte heller, den är som borta för mig. förutom att jag kom ihåg att mamma stängt in sig på kontoret och ringde och berättade för mormor och morfar. Sedan om det var dagen efter eller 2 dagar senare så kom Niklas hem och han hade iaf ramlat med cykeln och skrapat upp ansiktet, benen och armarna så jag minns att han låg på soffan i vardagsrummet och redan var skadad då han skulle få det ännu värre...

efter nån vecka så hade vi skridskor på idrotten och jag ville bara va själv och inte prata med någon. alla respekterade det utom Linny och Linnea<3 de behövde verkligen veta så jag berättade och då berättade Linny att hennes föräldrar oxå var skiljda (tror jag redan visste det men inte tänkte på det så mkt). hur som helst så hjälpta dessa 2 underbara flickor mig genom en väldigt svårt och jobbig period och det vill jag tacka er för<3

sedan berättade jag för mina lärare samma dag och det var alltid tårar varje gång det nämndes. Minns fortfarande att jag kände mig skyldig till det ganska länge och jag antar att jag känner så ibland nu oxå men inte som då. vet att det inte är bra så jag försöker inte att tänka på det så mkt.

Om de aldrig skiljt sig så hade jag definitivt inte varit samma person som idag kan jag lova. det finns grejor jag kanske aldrig skulle gjort och vissa grejor jag hade gjort som jag inte har gjort idag. så detta är nog den största vändningen/händelsen i mitt liv kan jag säga.

//Sandra


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0